Soneti 27
I vrarė nga mundi, ngutem pėr nė shtrat,
Prehrin qė shplodh gjymtyrėt nga udhėtimi;
Po at’herė nė kokė nis njė shtegtim mė i gjatė -
Me ta lėnė punė trupi ia nis mendimi:
Se at’ kohė mendimet fort nga malli kapur
Tė gjith nė pelegrinazh drejt teje shkojnė
Dhe m’mbajnė qepallat e rėnduara hapur
Tė kqyr errėsirėn qė tė verbrit shohjnė:
Por shpirti im, me sytė e imagjinatės
Sjell hijen tėnde n’sytė e mi t’padritė
Qė si brilant i varur nė terr tė natės
Natėn e zezė e bėn tė ndrij si ditė
.....K’shtu, ditėn trupi, natėn, truri im
.....Pėr shkakun tėnd dhe timin s’gjejnė pushim
pėrktheu Napolon Tasi
Krijoni Kontakt